Så blev jag stabilt normalviktig 

Det gick över en natt som man ofta säger. Natten till den 3 augusti 2014 utspelade sig ett skilsmässodrama i mitt inre och jag insåg då att min kvot av socker var fylld för en livstid. Jag hade under våren och sommaren 2014 mognat och vågade blicka inåt. Jag vågade se det som var så smärtsamt uppenbart. Jag var/är en missbrukare. Min drog var, och är, socker. När jag hade förstått att jag inte kan äta "som alla andra" kände jag en sorg. En barnslig ilska. Varför ska det här drabba mig? Varför kan inte jag bara äta "vanligt"? Får jag aldrig mer äta en bulle? Aldrig mer beställa en spagetti Carbonara? Och hur ska jag kunna fira jul utan saffransbröd och marsipan? Jag kände mig ledsen, trotsig och arg. Jag kände att jag den där natten föll med ryggen före ner i en djup svart brunn. Jag var rädd. Skräckslagen. Ont i magen. Vad ska jag nu ta mig till? Om sockret inte längre finns tillgängligt för mig vid trötthet, stress, ledsamhet och sorg, vad ska jag då göra? Den prasslande pappåsen med lösgodis har funnits med mig sedan jag var 8 år. Vad var jag utan mitt livs dunderhonung?

Jag fortsatte att falla i brunnen. Till min stora förvåning saktades farten och jag landade på en mjuk bädd av sammetskuddar. Jag satte mig upp och det var inte mörkt i brunnen som jag hade föreställt mig. Det stod en skattkista bland de mjuka kuddarna och jag visste instinktivt att det var just min skattkista. Jag lyfte sakta på locket och jag såg någonting som skimrade på kistans sammetsröda botten. Det var en nyckel. 

Under våren hade jag F Ö R S T Å T T mitt sockerberoende. Under natten till den 3/8-14 A C C E P T E R A D E jag hur det låg till. Jag är en M I S S B R U K A R E. Jag missbrukar socker. Det som jag var så rädd för att inse visade sig vara mitt livs gåva till mig själv. När jag vågade känna och se rakt in i mitt inre fick jag syn på nyckeln. Nyckeln till förändring. Med nyckel följde modet och kraften att A G E R A. 

Söndagen den 3 augusti 2014 förändrade jag mitt liv. Jag gick upp, tog fram alla böcker jag hade om LCHF, skapade en veckomatsedel för en vecka framåt och åkte till vår lokala ICA-butik. 

Den 29 april har det gått 1000 dagar sedan denna natt. Resultatet? Jag hanterar mitt sockermissbruk. Varje dag väljer jag min egen hälsa.
Jag U N N A R mig en hälsosam normalvikt.
Jag U N N A R mig att avstå från det som inte är bra för mig.
Jag är 33 kilo lättare än för 1000 dagar sedan. Som allra mest har jag vägt 55 kilo mer än idag. 

Min väg på hälsans stig visade sig vara att förstå, acceptera och slutligen agera. Mitt agerande består i att varje dag, vid varje måltid välja att äta det som min kropp mår bra av. Bokstavskombinationen lyder LCHF. Lösningen på min livslånga viktproblematik visade sig kunna sammanfattas i en enda mening. Jag S L U T A D E äta det som gjorde mig överviktig. I mitt fall handlar det om S O C K E R och andra kolhydratrika produkter som omvandlas till socker i kroppen (för fakta kring detta finns utmärkt information på www.kostdoktorn.se)

Jag äter fett, blir mätt och är dessutom stabilt normalviktig sedan ett år tillbaka. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln