40-årskrisens skattkista

Mina barn kallar det 40-årskris. Tankar kring hälsan och livets sårbarhet präglade mina tankar under året. I kombination med att jag för första gången vågade ta till mig informationen i böckerna "Sockerbomben i din hjärna" (den senaste reviderad upplagan heter "Sockerbomben 3.0"), "Kostrevolutionen" av Andreas Eenfeldt och "Den självläkande människan" av Sanna Ehdin såg jag för första gången mitt ätmönster för var det verkligen var; ett beroende. Jag förstod att jag var sockerberoende, en missbrukare. 

"Ska jag aldrig mer gå äta en kanelbulle?" "Aldrig mer rosa nappar och Singoallakakor?" 
"Varför kan jag inte äta som alla andra?"

SORG. Jag tillät mig att sörja en period. Ett kort period. Sorgen bytte snart skepnad och blev till någon annat. Det spirade någonting i mitt inre. Jag vill beskriva det som att jag hittade en nyckel till en inre skattkista av självkännedom. När jag gläntade på kistlocket såg jag en lösning på min livslånga viktproblematik. 

Jag förstod att om jag skulle få åtnjuta skattkistan innehåll så var det upp till mig. Det skulle krävas MOD. Mod att stå upp för mig själv och mitt sockermissbruk. Insikte att jag skulle få bukt på mitt missbruk om jag UNNA mig att avstå det som inte var bra för mig.

Från en dag till en annan lade jag om hela min kosthållning. Jag började äta fett och bli mätt. Det visade sig att kosten som beskrivs med bokstavskombinationen L C H F skulle vara min väg till en stabil normalvikt. Kött, ost, feta mejeriprodukter och smör. Helt tvärtemot min tidigare kosthållning under de många perioder under mitt liv då jag hade plågat mig i en strikt lågkalorikost kantad sockrad med sötningsmedel. 

Jag fattade ett beslut natten till den 3/8-14. Jag valde mig själv och min hälsa genom att äta LCHF utan sötningsmedel. Jag har gjort samma val om och om igen. Varje morgon när jag går in i köket fattar jag samma beslut: Idag ska jag äta det som är bra för mig och min kropp. Nu har det gått mer än 900 dagar. Jag är 33 kilo lättare än i augusti 2014 (minus 55 kilo sedan maxvikt). Jag äter gott varje måltid, varje dag. Jag blir mätt och jag vet vad jag ska göra när Sockermonstret knackar på. 

Det allra bästa är att jag för första gången i mitt liv är stabilt normalviktig. I april firar jag ett år sedan min kropp stannade i vikt. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln