Strikt kalorikontroll och knarkande av sötningsmedel 

Sedan 11 års ålder har jag bantat. Jag var förbryllad och på riktigt förvånad över att jag vägde mer än mina klasskamrater. Jag var inte jättetjock, utan mer knubbig. Jag fick ofta höra att jag hade "kraftig benstomme", var "kraftigt byggd" och hade "låg ämnesomsättning". Jag har under många, många år varit helt övertygad om att normalvikt inte var menat och möjligt för mig. Jag var knubbig och kurvig och så skulle det förbli. Trots detta har jag alltid haft en avläsen dröm om att bli stabilt normalviktig. 

Jag åt inte enorma mängder mat. Jag har inte ägnat mig åt bottenlös hetsätning och inte heller kräkts efter måltider. När jag jämförde mina portioner med andras åt jag ganska "normalt" men trots det vägde jag mer. Så konstigt! Det jag inte tänkte på var allt det som jag åt mellan målen. Kakorna, bullarna och godis, främst lösgodis. Limpsmörgåsarna, tunnbrödet och de rostade mackorna. Chips, ostbågar och läsk. På något konstigt sätt insåg jag inte att det jag åt utöver frukost, lunch och middag faktiskt lagrades i min kropp. 

Mitt ätbeteende har sedan tonåren präglats av två ytterligheter. Strikt kalorikontroll kontra frosseri. Jag har varit inskriven på Viktväktarna i många, många omgångar. Jag började min karriär som Viktväktare under gymnasiet och jag har alltid lyckats att gå ner i vikt. Jag tyckte om alla små häften och böcker och fyllde noga in allt jag åt. Under mina Viktväktarperioder "unnade" jag mig att äta sådant som var "gratis" i Viktväktarnas system. Jag drack minst 1,5 liter lightläsk varje dag. Allra helst Sprite Light som det hette då. Jag åt ett antal paket sockerfria tuggumin och flera askar sockerfria Läkerol. Vid varje Viktväktarträff bunkrade jag upp med det godis som såldes på träffarna. Härligt, laxerande godis med ytterst få kalorier. Det fanns även smaskiga bars med kolasmak och liknande som var "billiga" i pointssammanhang. Vilken lycka! Jag ägnade mig åt strikt kalorikontroll men kunde fortsätta att sockerknarka på kostgjord väg! Ljuvligt! Att magen kraschade av allt sötningsmedel kunde jag leva med, jag fick ju njuta av de söta smakerna som värmde mitt inre. Det var huvudsaken. 

Efter några av Viktväktare blev frukt "gratis". Wow! Så mycket frukt som jag åt dessa perioder har jag nog aldrig ätit. Så gott och ja, den gamla 80-tals sanningen "Frukt är godis" stämde verkligen in på mig. Jag knarkade sötningsmedel och frukt. Att jag var sockerberoende och missbrukade hade jag vid denna tidpunkt inte en aning om. 

Som jag nämnde innan gick jag alltid ner i vikt när jag Viktväktade. Jag samlade på mig stjärnor vid invägningarna och var så stolt! Jag gick dock upp all tappad vikt med råge igen när jag inte stod ut längre. För just mig var det inte hållbart att bokföra allt jag åt. Det som var allra jobbigast var att ständigt vara hungrig. 

Jag ägnade mig åt att Viktväkta på detta sätt mellan åren 1990 och 2004. 
Efter att min son Sebastian föddes 2003 skrev jag återigen in mig på Viktväktarna. Jag ammade samtidigt och jag rasade i vikt. Jag gick ner 45 kilo på mindre än ett års tid och när jag nådde målvikt vägde jag på kilot exakt lika mycket som jag gör idag. Vad gjorde jag då?Jo, jag återgick till mitt gamla ätande igen. Efter ett år av strikt kalorikontroll stod jag inte längre ut med strikt kalorikontroll. 

Det tog mig 5 år att gå upp 55 kilo i vikt. 2009 nådde jag min rekordvikt. BMI fetma grad 3. Klädstorlek 52. Bilen gungade till när jag satte mig i den. Det var dags att agera. Igen. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln