Självbedrägeri

I september 2009 lovade jag mig själv att sluta äta godis. Jag hade dock inga som helst planer på att sluta med bullar, kakor, läsk, glass, bröd, pasta och andra kolhydratrika matvaror. Jag gick ner kraftigt i vikt under denna period då jag hade genomgått en gastric bypass-operation. Jag trodde att operationen skulle göra mig varaktigt normalviktig. Jag hade fel. Nej, att stympa magsäcken var inte lösningen på min i det närmaste livslånga viktproblematik. 

Åter till september 2009. Jag åt en hel del russin, bananer och knäckebröd under perioden efter operationen. Mitt hemsnickrade ”godislöfte” reviderade jag redan i november 2009, drygt två månader efter operationen. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag sträckte mig efter en godisskål som stod på soffbordet. Jag tog en Dumlekola och de övriga i rummet såg otroligt förvånade ut. Tiden stod stilla och jag kunde liksom ta på stämningen i rummet. Där och då ändrade jag min plan från att inte alls äta godis till att inte äta just lösgodis. Förpackat godis var ok enligt mig själv. Sjukt. Galet. Självbedrägeri. Det går att jämställa med om en alkoholist skulle säga ”Jag dricker vin men inte starksprit”. Jag gick ner 45 kilo i vikt efter min magsäcksoperation och höll den vikten i omkring ett år. Jag åt förpackat godis och mängden ökade sakta men säkert. 

Bilden ovan där jag står och håller i en korg är från påsken 2011. Jag vann första vinsten i en tävling som en lokal butik anordnade. Vinsten bar 4 kilo lösgodis. Jag kunde inte stå emot. Jag föll handlöst och reviderade mitt ”godislöfte” ännu en gång. Det var ok för mig att äta lösgodis igen, men bara under påskhelgen. Sedan skulle jag sluta igen och återgå till förpackat godis igen. Tror ni att jag slutade att äta lösgodis när annandagen hade passerat? Givetvis inte. Jag fortsatte, fortsatte och fortsatte. Vikten skenade och vips hade jag gått upp drygt 20 kilo av de 45 som jag hade gått ner. Sockerberoendet var starkare än någonsin och jag åt hellre godis än mat. 
 

Augusti 2014. Natten till den 3/8-14 bestämde jag mig. Nu får det vara slut. Jag hade förstått och accepterat att jag var sockerberoende. Det var dags att agera och sluta med den drog som förgiftade mig. Jag har varit sockerfri och ätit LCHF sedan dess. Inga avsteg, inga sötningsmedel. Jag VÅGAR inte. Jag VILL inte. Jag vill aldrig mer vara i Sockermonstrets klor. Jag UNNAR mig att avstå. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln