Recept för fetma

Sebastian hade just somnat. Alexandra sov sedan två timmar tillbaka. Klockan var 22 på kvällen och jag sträckte mig mot min mobiltelefon för att ställa in larmet på klockan 03.30. Jag somnade direkt med ett barn på varje sida i dubbelsängen. Jag kände mig stolt över min fina familj och jag trivdes i det parhus dit jag och barnen hade flyttat efter skilsmässan från deras pappa. Huset hade ett magiskt läge med utsikt över Vallentunasjön och jag lät totalrenovera huset innan vi flyttade in. Vi tre hade byggt ett fint bo. 

Huset var mörkt och tyst. Jag fyllde vattenkokaren med kallt vatten och lät koka upp. Jag gick mot kylskåpet och tog fram Valios härliga, söta vaniljyoghurt. Tillsammans med flingorna "Start russin" fick jag en bra, uppiggande sockerboost. Jag slog upp locket på min jobbdator och började besvara mail. Det var en av de första dagarna i månaden så jag gick även in och attesterade mina medarbetares löner. Jag hann även kika igenom ett utkast till en kvalitetsredovisning.

Klockan hade hunnit bli några minuter över 06 och det var dags för mig att hoppa in i duschen och att göra mig iordning. Jag ville vara sminkad och klar då jag väckte barnen för att ge dem en morgon utan för mycket stress. Jag lämnade barnen på förskolan kl 07.40 där det då var frukostdags. Det var några timmar sedan jag själv åt frukost så på väg till jobbet svängde jag in på Statoil i Täby Kyrkby. Jag köpte en Yalla drickyoghurt och en kanelbulle. Bilfärden var kort, jag var precis klar med mitt "mellanmål" då jag gick in på rektorsexpiditionen. 

Under mina arbetsdagar åt jag ingenting. Jag hann inte. Eller rättare sagt, jag planerade uruselt. Naturligtvis hade jag kunnat prioritera bättre. Jag åkte från jobbet vid 16-tiden för att hämta barnen allra senast klockan 16.15 på förskolan. På väg hem kände jag en molande huvudvärk och en stor trötthet. Jag lösde det genom att åka in på ICA Dragonen. De hade ett bra utbud av färskt lösgodis. Jag hade bråttom att få i mig godsakerna på väg til förskolan. Jag ville inte att mina barn skulle se att jag åt godis på en vardag. Jag hann oftast inte få i mig allt så jag rev av påsen så att den enbart fick några centimeter höga kanter och stoppade ner den längst ner i handväskan. Genom att riva av överflödigt papper från påsen kunde jag gå och smygäta godis utan att det prasslade från godispåsen. Att det ständigt låg fullt av tomma godispåsar på bilgolvet var något mina barn var vana vid och de ifrågasatte aldrig varför. 

Jag var så hungrig då jag stod och lagade mat och ofta åt jag några tunnbrödssmörgåsar med Lätta och 17%-ig ost under tiden då jag fixade middag. Middagsmenyerna var ofta traditionell mat för en småbarnsfamilj. Korv Stroganoff med ris, spagetti med köttfärssås, fläskpannkaka och tacos. Kyckling med currysås. Vanlig mat helt enkelt. Vi stekte i Becel och tillagade såser med matlagningsgrädde. Fettsnålt skulle det vara. Alltid rikligt med grönsaker som barnen mumsade i sig med god aptit. Mitt problem har aldrig varit enorma mängder mat, men visst har jag föredragit mat med rikligt med kolhydrater som exempelvis pasta. Mitt främsta problem har dock varit det jag har ätit mellan måltider. 

När jag tänker tillbaka till den här tiden (2008-2009) känner jag mig sorgsen. Jag var ovarsam med mig själv. Gränsöverskridande. Jag stannade inte upp och reflekterade särskilt ofta utan åt bara mer godis för att döva känslor av trötthet, stress och ledsamhet. 

När jag läser det jag har skrivit ser jag att jag har skrivit ned mitt recept för fetma. Snabba kickar i form av sockerstinna produkter och "belöningar", dålig planering och okunskap. Jag visste att det fanns något som hette sockerberoende, men kunde inte alls identifiera mig som en missbrukare. Jag var övertygad om att mina problem med vikten berodde på dålig ämnesomsättning, att jag hade lätt för att gå upp i vikt, att jag tränade för lite, var kraftigt byggd och hade "dålig karaktär".

Det fanns dock en utväg. Jag hade bestämt mig att en gång för alla bli av med alla kilon. Jag skulle gå till min husläkare och be om en remiss för att genomgå en gastric bypass-operation. Nu skulle jag bli smal för alltid! Jag hade fel.  

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-