En bilfärd med sockermonstret i passagersätet

Vi förflyttar oss återigen till söndagen den 3 augusti 2014. När jag återvände från ICA var jag redo för mitt nya liv med LCHF. Den första frukosten blev bacon, tomater och några skivor ost. Jag hade nosat på LCHF tidigare och hade lite koll på kosten men jag visst inom mig att det på ett annat sätt. Denna söndag påbörjade jag inte ännu en bantningskur eller diet. Det här var en livsstilsförändring på riktigt. 

Måndagen den 4/8-14 var det dags att börja på ett nytt jobb. Jag gjorde iordning fina rosa burkar med flera små mellanmål och lunch. Jag förstod att nyckeln till att klara en sockeravgiftning var att hålla mig mätt. Förutom en liten burk med kokosolja från Renée Voltaire hade jag med mig minimozzarella, små skivade tomater, basilika och olivolja. Ett perfekt och aptitretande mellanmål. Jag hade även med mig ölkorvar och en matig sallad till lunch. Det kändes tryggt. Jag vågade inte riskera min avgiftning genom att äta lunch ute och riskera att göra mindre kloka val. 

Dag 1 och 2 med den nya kosten gick strålande. Jag var nästintill euforisk över mitt beslut att göra slut med sockret. Jag var förvissad att det var ett riktigt beslut och att jag hade hittat grundorsaken till min livslånga viktproblematik. Dag 3 var hemsk. Vidrig. Det kändes som att jag föll ner i en djup, mörk brunn med ryggen före. Under fallet hörde jag Sockermonstrets lockrop om hur jag skulle komma upp ur brunnen och se ljuset igen. Under arbetsdagen fungerade det ändå ok. Jag koncentrerade mig på mitt nya uppdrag och höll mig mätt genom att äta ur mina rosa matlådor. När jag efter arbetsdagen slut satte mig i bilen för att köra hem började kampen. Den bilfärden kommer jag sent att glömma. 

Jag hade för vana att varje dag efter jobbet stnna på en bensinmack eller ICA och köpa en stor påse lösgodis. Omsorgsfullt utvalt lösgodis. Rosa svampar, pastellfiskar, sura nappar och sockerbitar. Fanns det gott och färskt lösgodis kunde det till nöds duga med några Pingvinstänger, allra helst med rabarbersmak.

På måndagen var jag fortfarande euforisk över mitt val att göra slut med sockret och swichade förbi bensinmackarna på vägen hem. Dag 3, på tisdagen, var det en helvetesfärd. Jag höll hårt i ratten för att inte svänga in till höger för att åka in på Statoilmacken vid Frescati. Jag tänkte att jag avvaktar till Shell i Roslagsnäsby. Jag lyckades passera även denna mack och nästa eldprov blev Statoil i Arninge. När jag klarade mack efter mack spred sig en stolhet i min kropp. Det gick. Jag kunde motså frestelsen och vanans makt. Tio minuter av bilfärden återstod. Jag såg framför mig att min belöning skulle bli en stor kopp Earl Grey med kokosolja när jag kom hem. Jag log. Jag valde mig själv och min hälsa. 

Etiketter: lchf sockerberoende

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-