Sockerkvoten är fylld. För en livstid.

30 månader är en lång tid. 2,5 år. Idag firar jag ett av mitt livs viktigaste beslut. Jag firar mitt mod och min beslutsamhet. Jag firar den kärlekshandling det är att jag valde mig och min hälsa.

Natten till den 3 augusti 2014 låg jag sömnlös. Jag som vanligtvis sover riktigt bra var som hemsökt denna natt. Jag vände och vred mig i sängen. Jag hade ont i magen och kände en stark känsla av olust. Det var INSIKTEN som besökte mig den natten. INSIKTEN drabbade mig och fick mig att förstå. INSIKTEN gjorde fysiskt ont men det smärtsamma visade sig vara en vacker och kärleksfull gåva. Den natten gjorde jag slut med min drog. Min drog som varit min följeslagare sedan barnsben. Den drog som har tröstat mig, hållit mig i handen och fått mig att orka lite till. Drogen som omfamnat mitt inre och bidragit till att en känsla av välbefinnande. Min drog lämnade dock spår efter sig.

Skammen rusade igenom min kropp under natten. Skam och en känsla av misslyckande. Fem år tidigare, 2009, hade jag frivilligt och förhoppningsfullt lagt mig på ett operationsbord för att stympa ett friskt organ. Jag var helt övertygad och förvissad om att koppla bort magsäcken skulle vara lösningen för mig. Äntligen var min viktkamp över och jag skulle bli smal för alltid! Jag mådde strålande efter operationen och gick raskt ner 45 kilo i vikt. Vilken lycka! Min hud drog ihop sig på ett magiskt vis och mina kurvor var inte lika omfångsrika som tidigare, men de satt där de skulle. Jag kände mig fin och hade omkring klädstorlek 40 och var så nöjd. Direkt i anslutning med operationen försvann mitt sötsug. Sockermonstret åkte iväg på semester, men kom tillbaka snabbare än jag kunde ana. Monstret smög sig fram och väste fram sina löften om att dämpa oro, bidra till ökad ork och en härligt varm känsla i kroppen. Sockermonstret undanhöll de mindre attraktiva delarna av sitt erbjudande; övervikt, trötthet och ohälsa. 

Jag hängav mig återigen till min drog och vikten skenade uppåt. Mina kläder blev för små och stretade missklädsamt runt min kropp. Hur var det möjligt? Jag hade ju gjort en gastric bypass och då skulle det ju vara omöjligt att bli överviktig igen! Jag hade gått upp över 20 kilo av de 45 som jag hade tappat efter operationen. Jag skämde, både inför mig själv och andra. Om inte ens en operation kunde hålla mig varalktigt normalviktig vad återstod det då? Jag upplevde att jag hade gjort allt: Viktväktat så många gånger, skakat Nutrilett, ätit bars, fått receptbelagda preparat utskrivna (Zenical och Reductil). Alla dieter ock kurer hade varit framgångsrika och jag hade gått ner i vikt. När jag inte stod ut med den strikta kalorikontrollen längre återgick jag dock till mitt frossande av kolhydrater och gick snabbt upp i vikt igen. 

Det var dags att tänka om. Söndagen den 3/8 2014 valde jag att förändra mitt liv och började äta LCHF. Idag är det exakt 30 månader sedan. Morgondagens blogginlägg kommer att handla om min väg till insikt om mitt sockerberoende. Jag vill visa att det som kan kännas omöjligt är möjligt. Välkommen att följa med på www.antligensockerfri.se

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-